Jag blir så trött på allt jävla skit!

när man verkligen tror att man har någon vid sin sida,

som säger saker som får en att vara uppe bland rosa moln,

som verkligen får en att må bra, det är då man faktiskt inser att man är kär.

Den personen ska sedan visa sig vara en riktig as, en liten konstig sak,

någon som faktiskt inte vill någonting men har fått en att tro på det länge.

När man inser att det är såhär så brakar allting ihop, i varje fall för mig.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen, vill bara vara för mig själv och försvinna ett tag.

Men det är en jävla tur att jag har otroligt underbara vänner,

vänner som aldrig kommer att bytas ut mot något annat i världen!

Tack för att ni finns och verkligen bryr er, ni är bäst!

Jag vore ingenting utan er, fan vad bra ni är! <3

Ni är bra knäppa hela högen, men...

                 Vad vore jag utan er? <3